Välkommen till

We watched our Friends grow up together

And we saw them as they fell

Some of them fell into Heaven

Some of them fell into Hell

- The Pogues - Rainy night in Soho

Soundtrack: Sick Puppies – White Balloons

Förlåt till er som läser. Jag har haft fullt upp nu i några dagar och inte mått så väldigt bra. Och som Jimmie sa ”se då till att inte lägga mer på dig än du redan har, som den där bloggen till exempel” så jag la skrivandet på hyllan några dagar.

Flera saker har dock hunnit inträffa:

- Jag har slutat röka (har varit rökfri i fyra dagar)

- Jag har börjat träna innan jag går i säng (detta har hänt 1 gång hittills)

- Jag har helt och hållet kollapsat pga drömmar & känslor, & repat mig efter detta (nästan)

- Jag har insett vilken fantastisk människa Siri är och jag hoppas att få se henne igen snart

- Jag har blandat så sjukt mycket drinkar & kan nu mera Kungsholmens drinklista i stort sätt utantill (kul att de byter den nästa vecka)

- Jag har insett hur mycket jag trivs på Kungsholmen och ser dessutom fram emot samarbetet med Johan Thor under ”Smaka på Stockholm” (och nej det är ingenting snuskigt)

Men framför allt har jag tänkt (och jobbat). Tänkt och tänkt hela tiden utan att komma fram till mycket vettigt, mer än att utan ER mina vänner hade jag aldrig orkat sätta den ena foten framför den andre.

Så tack…

PS. I sommar ska jag försöka fotografera "vänskap". Det är fan ingen enkel uppgift.

Var ständigt berusade. Intet annat är av vikt. Om ni inte vill känna tidens förfärliga ok ligga tungt på edra skuldror och trycka er till jorden så var oavlåtligt berusade. Berusade av vad? Av vin dikt eller dygd alltefter behag men var berusade- och om ni, på trapporna till ett palats, på en grön dikesren eller i den drömmande ensamheten på ert rum, någon gång skulle vakna upp och om berusningen halvt om halvt skulle ha lämnat er i sticket, spörj då vind, våg, fågel, stjärna eller klocka, eller vad det vara månde som flyger, suckar, tickar, sjunger eller talar, fråga hur dags det är, och vind, våg, fågel, stjärna, klocka skall svara er: Det är dags att bli berusad! Var berusade, om ni inte vill bli tidens plågade slavar så var oavlåtligt berusade! Av vin, dikt eller dygd, allt efter behag.

Charles Baudelaire

Fredagen den 7:e Maj går till historien

Följande ägde rum i Sveriges huvudstad Stockholm fredagen den 7:e Maj samt natten till lördag. Följande tider är uppskattade och har en ringa koppling till verkligheten, namnen i berättelsen har bytts ut för att skydda de verkliga personerna.

11.30 - Leoj vaknar i sängen.

11.43 – En högst märkvärdig fotosession tar sin början. Fotografen är endast iförd boxers medan modellen byter om som en blixt mellan kläderna. Bara tjugo minuter senare är fotografen ute ur duschen och på väg ut genom dörren.

13.46 – Aloe Blacc spelar i högtalarna medan Leoj dansar omkring i lägenheten i lycka inför kvällen.

16.29 – Världen kraschar. Adi förtäljer Leoj att sjukdom har förhindrat deras kommande möte. En ensam framtid hotar Leoj denna kväll.

16.30 – Leoj ligger i bitar på golvet.

16.31 – Leoj ringer de få polare som kanske kan ha som plan att ta sig ut denna kväll. En ängel vid namn Rehp berättar att han i alla fall är på väg till Stockholm. Möte planläggs.

16.54 – Leoj skymtar den förtjusande Iris på facebook och sänder iväg ett mail i desperat förhoppning.

17.27 – Världen räddas av Iris.

19.03 – Klädsel fastställs och ja det blir svid.

20.39 – Leoj anländer till Story Hotell och kvällen blir magisk. Drinkar, festande människor och djupa samtal om allt mellan Moral och Vampyrer. Förtjusande Iris stormtrivs och Leoj med henne. Bartender Eimmij gör sitt bästa för att tillfredsställa gästerna och trots ett par tappade Hot shots gör han ett bländande jobb.

23.14 – Leoj och Iris flyr från den höga musiken och genom att skjutsa på styret cyklar de ned till Gamlastan och ramlar in på sjätte tunnan. Här händer allt rysligt snabbt, Iris slänger sig i famnen på Aicilef och blir som uppslukad av jorden. Leoj hamnar i häftiga och yviga diskusioner med Folo medan Rehp trillar in i rummet och livet gör en färgsprakande explosion i lycka!

03.05 – Leoj och Rehp vinglar ut från sjätte tunnan hand i hand, lyckliga som få tar de sig ned till tunnelbanestationen. Där skiljs de åt med löfte om att snart ses igen.

03.37 – Efter att ha träffat slumpvald människa på tåget och skickat med honom sitt telefonnummer av okänd anledning ramlar Leoj nu in på Berns där han genast får en Tequila/Cola i handen. Där vistas ett flertal människor som är värda att nämnas, Haiasi, Saittam, Saile, Annahoj samt den eminenta bartendern Eimmij. Flertalet öl slinker ned och här börjar saker och ting bli mer oklara.

04.30 – Beger sig tre av deltagarna från Berns, Haiasi, Eimmij och Leoj hemåt. På vägen pratar de om livets alla nöjen och undrar varför det sitter 200 islänningar på torget och varför de inte äter något.

05.02 – Efter att ha bjudit Haiasi farväl sätter sig de slagna hjältarna på tåget och åker hem.

06.14 – Leoj somnar i sängen.

Fantastisk kväll! Tack allihopa!

EXTRA STORT TACK SIRI - YOU MADE MY NIGHT

Här är alltså delar av resultatet från Davids och min shoppingrunda.  Jimmie var så vänlig att han halvnaken och nyvaken fotade mig innan han sprang iväg till jobbet. Jag ska följa efter honom senare.

Anyway, hope you like it

En riktig skogshuggarskjorta

Min allra första Jeansjacka




Och skjorta

Helt otroligt vilken bra dag det här har varit. Livet ÄR in the words of Angus Winchester “ten percent what happens to me and ninety percent how I react to it” men idag har jag inte behövt anstränga mig för att må bra. Helt underbar morgon med solsken och fågelsång (eller ja inte så mycket fågelsång kanske här ute i förorten men i alla fall).

Trillade sedan in på Kungsholmen och hade en fantastisk arbetsdag med Jesper och Philipe. Jimmie och Svante kom och käkade lunch och jag gjorde ett par drinkar till efter efterrätt (de hade redan mumsat i sig vars en crème brûleé de monstren).

Jag trivs så jävla bra, och dagarna går hur fort som helst. Äntligen känner jag mig som hemma igen i Stockholm, och jag måste säga att det här avskrivandet i form av bloggen gör inte saken sämre. Som en öppen dagbok att skrapa av sina tankar i och som sagt, den som läser den läser.

Imorgon ska jag gästa Story Hotells ettårsfest och glida ned på Collage, Lady Gagas efterfest lite senare, kan bli en minst sagt spännande kväll. Jag tar med kameran, var inte oroliga!

Lång underlig dag idag. Gick upp tidigare än jag egentligen ville men av en god orsak. Drömde så himla konstiga saker i natt (några av er kommer gilla det här). Jag drömde att jag och Jimmie hade en lägenhet helt olik den vi har nu och av någon anledning hade Jimmie skaffat en stor svart överaggressiv katt som han hade i en bur. Rev mig halvt ihjäl när den kom ut. Dess utom hade vi en STOR råtta i badrummet alla Coraline som vackert sträckte ut tassen efter mat när jag kom in där. Jag sa åt Jimmie att vi MÅSTE göra något åt lägenheten, och han lovade. Han skulle bara ta sig ned till karnevalen först på sina nya styltor och möta sina nya karnevalkompisar... Snurrig morgon...

I alla fall har jag haft en fantastisk dag med David och helt uppdaterat min klädstil till lite mer ”Stockholm”. Fick kommentarer som ”Men han som är så smal borde ju ha smala jeans” något som David sagt åt mig i åratal men som jag aldrig lyssnat på... Nya tider som sagt...

Sedan hamnade jag mina sista timmar på Story Hotell där Jimmie serverade mig tillräckligt med öl för att jag skulle somna på vägen hem, missa min station och vara tvungen att åka tillbaka fyra stationer för att komma hem, men på det hela taget en fin och innehållsrik dag.

Bilder på kläderna kommer om efterfrågan finns.

Tack och god natt

Rasmus sa en gång till mig: ”Jag önskar att jag alltid var med dig Joel för det händer alltid så underbara saker runt omkring dig”

Det är till er jag skriver. Ni som av någon anledning finner det nöjsamt/intressant/lugnande att kunna se in i mitt liv och veta vad jag har för mig.

Jag menar en blogg om sig själv är väll egentligen ingenting annat än ren och skär egoism? Och vi alla har väll en del av detta i oss, jag kanske mer än många andra. Så jag förstår om några av er tycker jag är fånig eller till och med blir stötta eller arga över detta, men ni behöver inte läsa. Eller rättare sagt tycker jag inte att ni ska det.

En andra rad - Jag känner att jag måste ha ett mål med den här bloggen. Min livsfilosofi säger mig att livet bara är en serie händelser som man är med om. När man dör så är man död och lika lite kommer hända som innan man blev född. En dyster syn på livet kan man tycka men det är den enda jag kan tro på. Detta medför att jag inte kan se någon djupare mening med livet, annat än att ”må bra” & ”lev i nuet” man brukar säga.

Därför utmanar jag mig själv och ni andra att finna en mening med livet åt mig. Kanske inte idag, kanske inte imorgon men detta skal vara meningen med denna blogg. När jag har funnit vad jag söker efter ska jag stänga ned den.

Ibland är det svårt att tänka sig att livet bara är orsak och verkan, att ingenting är förutbestämt och att vi alla bara kan göra vårt eget bästa för att ha det bra och att resten är upp till slumpen.

Särskilt de där dagarna då bara allt går fel. Du försöker och försöker men allt tycks glida dig ur händerna. Både i handlingar och i känslor.

Som den här dagen som skulle bli min vilodag, men som just nu känns mer som om den kunde ha fått försvinna. Grå himmel och kalla golv. Ingen energi och ingen motivation.

Jag tror jag är en människa som behöver andra för att må bra, jag är praktiskt taget värdelös på att njuta i ensamhet.

Does someone remember?

There once was a king, who called for the spring,

For his world was all covered in snow

But the spring had not been, for he was wicked and mean,

In his winter-fields nothing would grow.

And when a traveler called seeking help at the door,

Only food and a bed for the night,

He ordered his slave to turn her away,

The girl with April in her eyes…

- Chris De Burgh