5 Maj - 2010

Ibland är det svårt att tänka sig att livet bara är orsak och verkan, att ingenting är förutbestämt och att vi alla bara kan göra vårt eget bästa för att ha det bra och att resten är upp till slumpen.

Särskilt de där dagarna då bara allt går fel. Du försöker och försöker men allt tycks glida dig ur händerna. Både i handlingar och i känslor.

 

Som den här dagen som skulle bli min vilodag, men som just nu känns mer som om den kunde ha fått försvinna. Grå himmel och kalla golv. Ingen energi och ingen motivation.

Jag tror jag är en människa som behöver andra för att må bra, jag är praktiskt taget värdelös på att njuta i ensamhet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0